Det har funnits låter sopm har gjort mig ledsen där och då - men det har släppt, de är idag bara bra låtar. Och det finns ju låtar som kan framkalla en melankoli hos mig som även om den är ledsam ändå är lite skön. TIll exempel Vidrar vel till Loftarasa med Sigur Ros. Låten som föll på målsnöret i utmaning nummer 1.
Så, även om det inte direkt finns nån låt som gör mig ledsen, så finns det en som jag förknippar med en händelse som fortfarande gör mig ledsen.
För över tio år sedan, fan, snart femton nästan - så var jag på skidsemester med ett stort gäng kompisar och en av dem som var med som var en mycket god vän. Vi pratade i telefon varje dag och sista dagen skadade han sig väldigt illa. Han låg i koma och var nära att inte överleva alls. Han har än idag inte hämtat sig från olyckan och är till min stora sorg inte längre samma person som han en gång var. Jag har dåligt samvete för att jag tappade kontakten helt med honom när jag flyttade till Stockholm, och pratar idag bara sporadiskt med honom på Facebook.
Och det är den här låten som påminner mig inte så mycket om honom som om den där semestern. VI lyssnade på den på hotellrummet rätt mycket när vi varvade ner efter skidåkningen. Jag gillade hur James Hetfield sjunger i låten. Väldigt mycket. Gör det fortfarande, men inte på samma intensiva sätt som då.
<
Subscribe to:
Post Comments (Atom)

1 comments:
Sbochedhunter åter tillagd i bloggläsarlistan...
Post a Comment