Det var längesedan jag med bestämdhet kunde säga att "den där, det är min favoritlåt", men om jag måste så... Det är otroligt svårt, så otroligt otroligt svårt. Jag tänker inte gardera mig genom att räkna upp vilka låtar som är med och slåss om att vara min favoritlåt. Jag krystar istället ur mig den här:
Jag gick i nian eller hade precis börjat i gymnasiet och min musiksmak hade nog stått ganska stilla i några år. Jag gillade metal och punk. En dag satt jag och kollade på ZTV på den tiden den kanalen fanns, och på den tiden den spelade musik. Den här låten dök upp , och stack framför allt ut, i bruset.
Plattan den var med på recenserades sedan i Aftonbladet och fick om jag inte missminner mig fem plus av dåtidens absoluta auktoritet på området - Per Bjurman.
Jag gjorde som var brukligt då. Jag gick till Folk å Rock på Stortorget i Lund och lyssnade på plattan, som man gjorde på den tiden. Låten jag hörde på ZTV var med och var magisk - men övriga låtar grep inte tag i mig. Det var en besvikelse, men jag tänkte att den där låten är ju magisk - det måste finnas något mer. Så jag återvände flera gånger och lyssnade igenom skivan För det var så man gjorde, det känns konstigt att tänka tillbaka på det. Där stod jag i en timme i sträck och lyssnade på en platta i en musikaffär. Och till slut hittade jag det magiska i resten av låtarna på skivan också. Men det är denna som är höjdpunkten. Jag tror att det egentligen är en power ballad.
0 comments:
Post a Comment