35

Det är drygt en månad kvar till beräknad nedkomst, och längtan alltså. Jag försöker komma på om jag någonsin längtat så mycket efter något som det här, efter henne. Julaftonslängtan när jag var åtta var nog rätt stark, eller längtan efter roadtripen i USA när jag jobbade på ett skitjobb, eller längtan efter att bli färdig med sin utbildning så jag skulle slippa gå i skolan en enda dag till i mitt liv. Men det kan inte mäta sig, inte ens nära.

Det är nu bekräftat det vi räknat ut själva: Hon sitter upp och ser inte ut att vilja vända sig. Ett ultraljud bekräftade det och nu återstår beslut om ett "manuellt" vändningsförsök - och lyckas inte det är det frågan om snitt eller inte. Jag vet inte vad jag ska tycka, jag HATAR knivar, blod och gore. Men jag skulle å andra sidan med största sannolikhet hata att pressa ut en bebis med rumpan före. Jag kan ju bara komma med input.

Tröttnar aldrig på ultraljud. Sjukt coolt att se lite ansiktsdrag och lite fingrar som viftar. I vecka 35 beräknades hon nu väga 2229 gram. Som en riktig bebis nästan.