Wednesday, April 25, 2012

Låtutmaning 6 – en låt som påminner dig om ett ställe

Mellan 1983 och 1995, om jag inte missminner mig, drev mina föräldrar en restaurang där jag tillbringade en stor del av min uppväxt. Jag tror inte att det finns någon rutt som jag åkt på exakt samma sätt lika många gånger som från hemmet till restaurangen, och tillbaka. En stor del av mitt 80-tal tillbringades i bilen åkandes de dryga 3 milen dit, och de dryga 3 milen tillbaka. Om jag blundade hela vägen visste jag exakt var vi var när jag öppnade ögonen. Faktum är att för bara nån vecka sedan sade min far "jag fattar inte att vi inte flyttade närmare restaurangen".

Nå, vi lyssnade mycket på musik i bilen fram och tillbaka och särskilt ett blandband som var min mammas gick varmt. Det innehöll allt från storbandsjazz till Beatles via Otis Redding och en speciell låt som jag i påskas lyssnade på för första gången på mycket länge. Den tar mig direkt tillbaka till platsen i en av våra bilar till eller från restaurangen.




Min far har sjungit mycket och gärna, och bra. Och på senare år har jag insett hur mycket han faktiskt lät som Whittaker. Utgår från att han inspirerats av hans röst.

Friday, January 20, 2012

Låtutmaning 5 - en låt som påminner mig om någon

Styvmoderligt behandlad den här bloggen.

Kommer omedelbart att tänka på en låt till den här utmaningen. 2003 hade jag precis träffat det som idag är min fru. Jag bodde  då i Malmö och hon i Stockholm och vi träffades så ofta det gick. OFtast var det jag som åkte upp till Stockholm för att hälsa på. Den här låten spelades mycket på radio, och förutom att den sammanföll med att vi träffades så är där ett par textrader som slår an, även om texten i sin helhet kanske inte speglar vårt förhållande. Bland annat när han sjunger "I went from Gothenburg to Stockholm just to see if heaven's guarantee included me". Det kändes oms jag då, förutom att Göteborg i mitt fall var Malmö.


Thursday, November 03, 2011

Låtutmaning 4 - en låt som gör mig ledsen

Det har funnits låter sopm har gjort mig ledsen där och då - men det har släppt, de är idag bara bra låtar. Och det finns ju låtar som kan framkalla en melankoli hos mig som även om den är ledsam ändå är lite skön. TIll exempel Vidrar vel till Loftarasa med Sigur Ros. Låten som föll på målsnöret i utmaning nummer 1.

Så, även om det inte direkt finns nån låt som gör mig ledsen, så finns det en som jag förknippar med en händelse som fortfarande gör mig ledsen.

För över tio år sedan, fan, snart femton nästan - så var jag på skidsemester med ett stort gäng kompisar och en av dem som var med som var en mycket god vän. Vi pratade i telefon varje dag och sista dagen skadade han sig väldigt illa. Han låg i koma och var nära att inte överleva alls. Han har än idag inte hämtat sig från olyckan och är till min stora sorg inte längre samma person som han en gång var. Jag har dåligt samvete för att jag tappade kontakten helt med honom när jag flyttade till Stockholm, och pratar idag bara sporadiskt med honom på Facebook.

Och det är den här låten som påminner mig inte så mycket om honom som om den där semestern. VI lyssnade på den på hotellrummet rätt mycket när vi varvade ner efter skidåkningen. Jag gillade hur James Hetfield sjunger i låten. Väldigt mycket. Gör det fortfarande, men inte på samma intensiva sätt som då.

<

Tuesday, October 25, 2011

Låtutmaning 3 - en låt som gör mig glad

Förvånansvärt svårt att kläcka detta. Efter en stunds funderande kommer jag oundvikligen in på en tid då livet var, kanske inte lyckligare - för det är jag nu också, men i alla fall mer okomplicerat om man ser till det faktum att man i högstadieåldern inte har så många måsten som nu. Och om vi förflyttar oss till sommaren 1994 ungefär så lyssnade jag rätt mycket på det som sorterades under "skatepunk" - och då är det två låtar som jag faktiskt inte kan välja bara en enda av. Jag hade tänkt vara stenhård med bara ett val på varje utmaning - men det faller här. De här låtarna ger mig känslan av sommar, hämtpizza på badet, fotbollscuper i Danmark, skippade läxor och okomplicerat tonårsliv*.





*Jag är väl medveten om att för vissa var tonåren mer "Heaven knows I'm miserable now" än "Sun is shining and the babes are surfing nude"

Friday, October 21, 2011

Låtutmaning2 - min hatlåt

Man skulle kunna göra det lätt för sig här och köra Carzy Frog eller nåt - men min första tanke var faktiskt på en låt som jag på något sätt vet är rätt ok - men associationerna den ger mig gör att jag vill döda ett gulligt djur. I början av millenniet jobbade jag på ett sånt jobb som man skaffar sig efter lumpen innan men riktigt bestämt sig för att börja plugga... Ett jobb man inte direkt blev smartare av liksom. Jag tillbringade min tid i en butik där det spelades kommersiell radio av det mest otaggiga slag man kan tänka sig. Jag minns inte vilken kanal det var men det var skval med stort S. Bara det kan ju få en att hata vad som helst - när det dessutom är på ett jobb man innerst inne hatar så blir det liksom upphöjt i två. Så, utan ytterligare dröjsmål presenterar jag låten som spelades mest av alla:

Saturday, October 15, 2011

Låtutmaning1 - din favoritlåt

Det var längesedan jag med bestämdhet kunde säga att "den där, det är min favoritlåt", men om jag måste så... Det är otroligt svårt, så otroligt otroligt svårt. Jag tänker inte gardera mig genom att räkna upp vilka låtar som är med och slåss om att vara min favoritlåt. Jag krystar istället ur mig den här: Jag gick i nian eller hade precis börjat i gymnasiet och min musiksmak hade nog stått ganska stilla i några år. Jag gillade metal och punk. En dag satt jag och kollade på ZTV på den tiden den kanalen fanns, och på den tiden den spelade musik. Den här låten dök upp , och stack framför allt ut, i bruset.

Plattan den var med på recenserades sedan i Aftonbladet och fick om jag inte missminner mig fem plus av dåtidens absoluta auktoritet på området - Per Bjurman. Jag gjorde som var brukligt då. Jag gick till Folk å Rock på Stortorget i Lund och lyssnade på plattan, som man gjorde på den tiden. Låten jag hörde på ZTV var med och var magisk - men övriga låtar grep inte tag i mig. Det var en besvikelse, men jag tänkte att den där låten är ju magisk - det måste finnas något mer. Så jag återvände flera gånger och lyssnade igenom skivan För det var så man gjorde, det känns konstigt att tänka tillbaka på det. Där stod jag i en timme i sträck och lyssnade på en platta i en musikaffär. Och till slut hittade jag det magiska i resten av låtarna på skivan också. Men det är denna som är höjdpunkten. Jag tror att det egentligen är en power ballad. 

Friday, October 14, 2011

Utmanande

Oem ett träd faller i skogen och ingen hör det falla, ger det då ifrån sig ett ljud. Om ett blogginlägg skrivs och ingen läser det, går det då att läsa - eller nåt.

SKit i det, detta gör jag med allra största säkerhet för mig själv. För tusen år sedan gjorde halva bloggsverige 30 dagarslåtutmaningen. Nu ska jag göra den. Kanske ökar jag frekvensen lite i uppdaterandet här. Vi får se.

Så här går det till 30 inlägg om 30 låtar. I den här ordningen:


dag 1 – din favoritlåt
dag 2 – din hatlåt
dag 3 – en låt som gör dig glad
dag 4 – en låt som gör dig ledsen
dag 5 – en låt som påminner dig om någon
dag 6 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 7 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 8 – en låt som du kan hela texten till
dag 9 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året 


Nu ska jag läsa lite fantasy, så återkommer jag när fått suga på ettan. Den är ju helt sjuk.

Monday, December 13, 2010

Så att det händer nåt, bloggen lever ju

Stal från Eric, som jag brukade göra förr.

SENASTE

1. Telefonsamtalet du gjorde: Rosenborgs pressansvarige Harald.
2. Telefonsamtalet du fick: Från min Far
3. Utestället du varit på: 1900
4. Roliga grejen som hänt: Att Iris spexade på Coop Forum.
5. Personen du smsade: Min fru
6. Personen du tänkte på: Min fru.
7. Du skrev till på Facebook: En kommentar till en gammal klasskamrat från grundskolan.
8. Du kommenterade: Henke H med ett lustigt skämt
9. Du tillbringade natten med: Min fru och min dotter
10. Du kramade: Maija

Saturday, September 04, 2010

Nuevo estilo

På tal om föräldraskap så är det inte bara på ett abstrakt, känslomässigt, plan som man förändras.

Det är numer mycketmer funktion framför form - om man jämför med förut. Innan Iris gick jag hellre långt i ett par obekväma skor i vetskapen att jag såg cool ut. Alla vet ju att det är viktigt at vara cool.

Inte längre. Sedan jag blev far har jag inhandlat såväl "joggingskor" som regnställ. Ett par timmar sppromenerande om dagen i All stars blev ganska snabbt ohållbart, varför ett par gympadojor i skrikiga färger och tjock sula införskaffades. Det kompletterades alltså sedan med ett regnställ som enligt säljaren både kan hålla vätan ute och andas samtidigt.

Så där går jag nu, på stadens gator som en vanlig man. Praktisk, men inte så snygg

Thursday, August 26, 2010

Kärleken

Oj, ända sedan Iris föddes för tre månader sedan har jag gått med tanken att försöka sätta tankar och känslor på e-pränt. För min egen skull så att jag kan gå tillbaka och minnas hur det kändes och var som hände - och för Iris skull för att kunna berätta och förklara hur det var. Men varje gång jag samlat mig så har det blivit mig övermäktigt; var börjar man, vad säger man, hur förklarar man?

"Det går inte att beskriva, det måste upplevas", sade jag lillgammalt när jag som nioåring intervjuades av Skånska Dagbladet då jag gjort Hole-in-one - och så mycket klyscha det är så är det ju precis så det ligger till. Alla som frågar hur det känns har fått samma svar, "det största som hänt". Jag har svårt att formulera hur det känns, jag är mitt uppe i det och förmår inte se på hur det är att bli, och vara, pappa från sidan, som en betraktare.

Kärleken man känner är obeskrivlig, och den är annorlunda den gränslösa kärlek jag känner till Iris mamma - för den är i slutändan på något sätt villkorad, den kärleken är avhängig "tråkiga" saker som respekt, trohet och att den i viss mån besvaras. Men kärleken till Iris är helt villkorslös. Det närmaste jag kommit att beskriva är nog min kusins något bisarra beskrivning: "Nu är jag beredd att döda". För så är det, där man förut till syvende och sist var sig själv närmast är man det inte längre - nu är man för all framtid bara tvåa. Någon viktigare har kommit och det är bara att gilla läget, och det gör man. Såklart. Man gör vad som helst.

Och ja, självklart är det slitsamt emellanåt, men det är otroligt hur mycket det kan ge att umgås med någon som egentligen inte kan mycket mer än att jollra och bubbla salivbubblor. Ett smajl och tröttheten efter få sovtimmar och en arbetsdag är som bortblåst.

Saturday, May 01, 2010

Velour

För mig är det helt självklart att vara hemma med vårt barn halva tiden av föräldraledigheten - och jag tror att det på ett "nationellt jämlikhetsplan" är viktigt och bra och nyttigt att pappor och mammor delar på ledigheten.

Men, för mig är det inte så mycket ett ädelt jämlikhetstänkande som gör att jag vill vara hemma så mycket som möjligt. Det är ju för att jag ska få umgås med min dotter så mycket som möjligt. Rent egoistiskt tänkt alltså.

Wednesday, April 14, 2010

uppochner

Efter att ha ultraljudat och fastställt att Ärtan låg på "fel" håll, dvs i sittande ställning, bokades vi in på vändningsförsök på Danderyd.

En vändning kan innebära att det hele sätts igång och med liten mental förberedelse på att det kunde bli hemfärd med bebis så åkte vi till Danderyd. Rent konkreta förberedelser hade också gjorts då vagn och spjälsäng monterats ihop. Sängen är för övrigt väldigt fin nu när den är bäddad och klar.

Väl på Danderyd visas vi till ett rum, ett förlossningsrum, där magen kopplades upp till en apparat som skulle kolla så att pulsen var jämn och fin, vilket den så klart var. Efter det skulle man göra ett ultraljud innan man tog beslut om vändningsförsöket skulle genomföras.

Själv satt jag vid sidan och spelade cool och låtsades som att jag inte berördes av tanken på att de antagligen med våld skulle trycka runt min ofödda dotter inuti min frus mage.

Till slut kom doktorn som klämde lite på magen och kom fram till samma sak som barnmorskan, nämligen att det kändes som en relativt lättflyttad bebis.

Ultraljudet startades och nästan genast visade det sig, till allas förvåning, att Ärtan hade vänt sig. Någon gång under de sex senaste dagarna hade hon helt sonika gjort ett headstand efter att ha suttit exakt likadant hela vägen.

Det bästa antiklimax jag varit med om på något sätt. Även om det kunde blivit ett lyckat vändningsförsök, eller ett kejsarsnitt som kan vara hur smidigt som helst så känns det ändå bra att det nu ser ut att gå mot en"vanlig" förlossning. Skulle det blivit ett plötsligt, eller planerat, snitt så vore det med största sannolikhet ingen fara. Men att inget speciellt planeras är trots allt ett tecken på att allt står rätt till.

Sen kanske jag hade tänkt annorlunda om det var jag som skulle pressa ut 3-4 kilo genom min livmoderhals.

Tuesday, March 30, 2010

35

Det är drygt en månad kvar till beräknad nedkomst, och längtan alltså. Jag försöker komma på om jag någonsin längtat så mycket efter något som det här, efter henne. Julaftonslängtan när jag var åtta var nog rätt stark, eller längtan efter roadtripen i USA när jag jobbade på ett skitjobb, eller längtan efter att bli färdig med sin utbildning så jag skulle slippa gå i skolan en enda dag till i mitt liv. Men det kan inte mäta sig, inte ens nära.

Det är nu bekräftat det vi räknat ut själva: Hon sitter upp och ser inte ut att vilja vända sig. Ett ultraljud bekräftade det och nu återstår beslut om ett "manuellt" vändningsförsök - och lyckas inte det är det frågan om snitt eller inte. Jag vet inte vad jag ska tycka, jag HATAR knivar, blod och gore. Men jag skulle å andra sidan med största sannolikhet hata att pressa ut en bebis med rumpan före. Jag kan ju bara komma med input.

Tröttnar aldrig på ultraljud. Sjukt coolt att se lite ansiktsdrag och lite fingrar som viftar. I vecka 35 beräknades hon nu väga 2229 gram. Som en riktig bebis nästan.

Wednesday, March 10, 2010

Ingvar Kamprad Elmtaryd Aggunnaryd

Om knappt två månader är vi späd/småbarnsföräldrar - kanske skulle vi tagit det i beaktande när vi köpte ny filt till soffan. Den gamla var sliten och ful så vi köpte en ny. En helt vit en...

I måndags var vi på Ikea och handlade på riktigt, det har jag inte gjort sedan jag flyttade hemifrån sommaren 2000. Visst , jag har varit på Ikea - men bara åkt därifrån med värmeljus, typ.

Nu var det for real. Spjälsäng, spjälskydd, madrass, badbalja etc och dylikt. Det blir väldigt påtagligt när man står och väljer mellan spjälsängen Gulliver och spjälsängen Snigel (Det blev Gulliver). Påtagligt att det snart är dags.

Emellanåt känns det emellertid som att allt är på låtsas. Som att någon ska knalla fram och säga "nu lägger vi ner den här vuxencharaden och dricker bärs istället". Men det går över - och sedan börjar jag fundera på om jag kommer att hinna, alternativt vilja, äta under förlossningen.

Om du fortsätter andas så här älskling så värmer jag laxpuddingen. Vill du ha kapris också, eller bara citron och smör?